oldpoem

När du känner att du kan. 
Då tiden antagligen stått stilla allt för länge,
Förväntan har sinat och tindran i mina ögon har dött ut. 
Då var enda molekyl i min kropp säger att slänga mig ut i mörkret,
Jag vet att du står där nere, fånga mig
Du lägger dig öppen för mig, jag kan börja när jag vill.
För sent
Du som i förhållandet inte har rätt att äga mig, gjort din önskan offentlig.
Jag blir stel, för du paralyserar mig.
Låt mig, slappna av i din närvaro, så jag kan visa dig.
Kvällarna vi var i samma folkfyllda lägenhet, men bara fanns för varandra. 
Sedan dagen. Dagen som gjorde detta möjligt och omöjligt, sedan dag ett. 
Fånga mig nu, 
Innan jag springer av rädslan för din paralysation 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0