Famr

jag vet.

Att ett efter ett, tar andetagen snart slut.

Kanske kommer jag vistas vid ditt sista,

ledsen, och hopplöst förälskad i livet.

Finns i mig, och gå ingenstans,

utan vänta på mig vid ljuset.

Du har ju inte berättat något,

inget av det jag vill veta.

Jag vet. 

att jag måste skynda med hoppfyllda steg mot slutet, 

en oneklig romans. 

Jag måste

ta tillvara på det,

som så många missar idag.

Och i mina sista andetag av livet,

kommer jag ha left klart. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0