FrökenGoulash

Jag stod där i dimman.
Och rökte endast för rökandes skull.
Scenen skulle bli så mycket bättre då.
Jag väntade på, att du skulle komma ut ur porten.
Se mig i den dekadens som cigaretten gav. 
”du vet att vi människor liknar böcker efter oss va?”
Du vände dig om, såg på mina röda träskor.
Det var en regnig kväll i Tyskland, och min mörkblå kappa hade hunnit blivit svart.
”Nej, hur då?”
”Vi vänder dem med ryggen till, då själva hjärtat av boken är som längst in, precis som med människor”
Du upptäckte revan i mina strumpbyxor. Du älskade det.
”Det är sant” 
Jag bet mig själv i den röda underläppen, dyrt läppstift. 
”men du har aldrig tänkt på det va?”
”nej”
Det var som mina ord, fick det ledsamma tyska regnet att sluta falla. 
Du andades för första gången på länge, mycket länge.
Du slängde upp din tunga ryggsäck på ryggen, men du gick ingenstans.
”Vissa böcker är lena som siden, medan andra, hårda som sten”
Du satte dig på bänken som stod vid betong väggen
”jag gillar inte folk som röker”
Jag släckte den mot klacken på träskon.
Du tittade på skon, där cigarettens glöd gjort ett hål i klacken.
”du gillar inte cigaretter” 
”kanske”
Klackarna mot den blöta asfalten ekade längs de tomma gatorna.