första.
de snabba fotstegen.
mot träet som ger med sig, lite till för varje år som går.
solen vars entré gör sig pånytt född för varje gång.
bara jag.
bara själv.
det är nu jag hämtar mina andetag.
andas in den ork jag påvägen tappat.
här dömmer ingen mig, och inte det jag tänker.
bara jag.
bara själv.
backarna kommer och jag kan verkligen visa mig själv.
jag orkar.
jag kan.
antedag blir ansträngning, för varje steg jag tar
det är inte soluppgång på soluppgång som får vintern att försvinna,
det är när jag, kan springa igen.
Kommentarer
Trackback
