över en natt

med soluppgången som mål satte vi oss mot havet.

med de sista vindarna innan natten i ansiktet.

vi ville se,

när världen vaknade igen. 

under de kallaste timmarna, insåg vi, vad värme egentligen innebar.

nya metaforer växte till liv.

och så kanske också känslor.

när solen väckte oss,

var allt som alltid vanligt igen. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0