FrökenGoulash

"sluta inte prata med mig"

jag var sur, och du ångrade dig.

jag klistrade om mina fötter,

livets väg hade skavt upp mina hälar, ännu en gång.

på tankarnas bänk satte vi oss.

jag framlutat med hälplåstren.

röda träskor. på en lite för lång väg.

du försökte röra mina läppar,

jag vände bort blicken. 

lika så läpparna 

"vad har hänt?" du la mitt huvud i ditt knä.

"det är så långt"

mystiken ikring oss, den alla alltid pratar om

börjar sina som en dimma vid soluppgången.

livet, försvann som torkad färg i solen. 

båten, det vita stugan din farfar byggt, men sina än idag såriga händer.

myggen, som sakta åt upp oss, innefrån och ut

"vi är snart framme, det vet du väl?"

sommar

alltid med dig, i en magisk kanonkula,

som på himmlavalvet tog ut sin bana.

tillsammans är aldrig ensam.

när vi gick över kullen,

gräset som irriterade min näsa.

skorna som jag för länge sedan slängt åt helvetet.

jag älskade stugan.

Jag pratade. 

Och satte dom röda mot din farfars kind.