FrökenGoulash

Som en lite för söt balettdansös flög jag fram över golvet.
En känsla av vemod och hopp.
Livet, var det som förföljde oss, och alltid gjorde sig påmind.
Jag dansade gratis och insikten av hopp gick på statens ränta. 
Jag levde, 
Spred själv över torg och rastplatser.
Misären blev vacker,
Livet tycktes, avsluta ännu ett kapitel.
Vi gick in i nästa kapitel.
Lite sänkta var vi allt, med pinsamheten över detta årtiondets resultat som ett sår i pannan.
Du var med, och alla vet det.
Du påverkade negativt. 
Men vi levde, ju mer jag dansade fram,
Igenom livet, närmare döden.