på ett tak

Över husen.

Gör gudarna gemensamma andetag.

Så människosläktet kan få ro.

Offrar sig, åter igen.

Regnet faller, lätt mot asfaltens panna.

Frosten biter i natten,

Solen dödar den. 

Vi finns inte längre till.

I naturens under


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0