Dialog med ett samvete
– Vart har du varit? Jag kan köpa dig världen.
– Jag trivs i din ångestfyllda lägenhet, sliten med en historia.
Eller många
Du kunde köpa mig livets alla röda läppstift, men jag ville inte.
De slitna träskorna skulle inte bytas ut, bara för att de var slitna, världen låg fortfarande vid dess fötter. Oavsett ålder. De som slagit mig följe genom Tysklans och livets våta gator, och blöta nätter.
- Varför får jag inte komma nära?
- Du har varit nära allt för länge, utan att tala om varför, det är dags att gå nu.
Jag ville veta, så väldigt gärna, varför det stormar på solen, vad det ger för effekt på aspekterna i klädsamma solförmörkelser.
- Måla din ångest
- Man måste hitta den föst
- Klart du mår dåligt
Allt som jag kan klara mig ifrån, är det som du kan erbjuda mig. Livet finns inom mig, oavsett om du förföljer mig
- Följer dig
- Kanske.
Om man tappar känslan för livet, försvinner stormarna. På solen alltså.
Tillslut traskar jag över tysklands och livets gator ensam, de är torra nu.
