FrökenGoulash

Stämningen, av det icke existerande tystnaden.

Folk i andra delar av huset, stör det som borde vara lugnt här.

Den enda tid vi hade till tystnad

Den enda tid, som ljusen borde brunnit ut.

Osäkert och trevande ramlar jag i skuldkänslor, och återigen

Jag är en tjuv i de förflutnas skuggor. Jag finns egentligen inte till.

Inte där jag borde vara.

Hur naken kan en männsika vara, utan att behöva skyla sig?