snirklar

Sommaren, vattnet och evigheten.

Ensamhet och en  mystisk melankoli

och kanske ett svek.

Nya miljöer ger nya chanser till nya männsikor.

Ge mig en chans att vara

kanske någon.

Jag är aldrig hälften, jag är allt.

Ta mig aldig för vem jag är,

men inte heller för givet.

Prata inte med mig

dansa hellre med mig,

jag är ingen oarlig romans.

Ge mig en chans att

Vintern, isen och evigtiden.

Fortarande en ouppklarad melankoli, en kappa över snöns isande axlar.

En sista förklaran av toppen av min förmåga.

Jag finns.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0