Part 1.
Man kan så kärlekens frö överallt, i vilka jordar som helst. Och den kommer ändå växa till en stor evighet. Och på dess grenar, kommer möjligheterna frodas.
Det finns många typer av kärlek, den som håller samman, under livstider. Det finns dem, underbara. Som himlaexplosioner överraskar de dig, för att sedan försvinna lika snabbt.
Du var en av dem.
Jag har aldrig varit så vacker som jag var med dig. Och du har aldrig varit så vacker som nu. Jag vill be om ursäkt. För allt faktiskt. Jag har inte blivit starkare, det har inte gett mig någonting. Jag kommer alltid vara lycklig, med eller utan. Men jag uppnådde mig själv genom dig, på ett sätt jag aldrig sett mig själv förut.
Du var en himlaexplosion och aldrig igen kommer någon annan vara som du. Jag brukar aldrig visa när jag känner, om ens känna. Det vet du ju. Som det var en punkt på allt vi inte gjort tillsammans. Det strök framtiden, ur den falnas hand. All sand jag lyckats behålla mellan mina fingrar, måste jag använda för att leva mig ur det jag hamnat i. Du kommer alltid veta. Samtidigt som du glömmer mig, kommer min sand antagligen, kanske för länge sedan runnit igenom mig, och hamnat på golvet vid mina fötter.
Låt mig förvissa mig om, att du alltid kommer vara. Genom sanden, som en gång var vår.
