De sa att jag var sjuk Del 1.
Det var kallt den natten.
Råttorna som dansade balett över trägolven.
Stegen från deras små fötter uppfattades som elefanter på vandring.
Kylan och frosten smekte alla dörrkarmar i hela universum. Detta gav upphov till värme.
Värmen till varandra.
Det ligger som ett nät över mig. Som inte försvinner för än jag försiktigt nystat upp det. Den ena tråden starkare än det andra.
Livet kommer efter varandra. Vad du gör spelar ingen större roll för världen. Men en större roll för dig.
Livet ger dig en chans att leva. Du har en konstant chans att förändra dig, och din storhet. Verkligheten kommer flera gånger överraska dig. Och du kommer flera gånger överraska verkligheten. Genom repriser skapar din kropp nya förmågor att fortsätta leva, eller överleva.
Gillar "Livet ger dig en chans att leva" och resten också, bygg vidare på den här! :)
