De sa att jag var sjuk Del 2.
Det finns många historier som denna. Nattens klarheter som skrivits ner, både på livets minne och på papper. Men denna historia skapades om dagen, så fåglarna sjöng som högst, och livet var i puls.
Jag skulle värma ditt hjärta till det inte längre var kallt. Jag skulle skapa sig möjligheterna, som slumpen tyckts ha lämnat utanför.
Dom sa att jag var sjuk.
*
Spegeln bekräftar det som huvudet hela tiden trott. 25 * 4 = 100. Allt för att få bort rösterna ur huvudet. Allt för att åstadkomma något. Att bli är att vara. Vatten för att låta de insida problem rinna ur kroppen. Rensa så jag kan känna våren inom mig. Låta värken vara ett tecken på, att man snart har lyckats. Känna hur hjärtat slår hårdare i takt med det som händer på utsidan av mig.
Allt för att få livet förstå. Tankarna på de som har det som värst. Och de som har de betydligt bättre. Förhoppningar, för- hopp. Lugnet som infinner sig är det jag hela tiden strävar efter. Strävan efter att bli trött.
En samtid som förstår. Eller före-står. Medvetenheten skapar blindhet mot de som inte är drabbade, för det finns ju hjälp att få. Eller så gör det inte det.
Den största räddning innesitter man själv. Ingen annan kan hjälpa dig med det. Bara locka fram det ur dig.
*
Jag älskar livet, solen som hela tiden gör sig påmind. Hösten som alltid kommer med den färg som snart tas ifrån världen. Kampen om njuta den korta stund.
Det kalla vattnet som rinner över ryggen, kalla vattnet som rinner ner i strupen, början på en välförtjänt vila.
