FS
Det finns minnen kvar.
Inte bara hos mig, utan också i varje fotsteg du satt på jorden.
Och det är många.
Några fotsteg har betytt mer än andra. Alla dessa har lett fram till födelsen av sorgen, gråten och överlevnaden. Men allt har varit värt det. Alla dessa par skor du gått ur under din resa på jorden.Jag älskar dig för det.
Du går inte längre, du flyger. Lätt och helt utan smärta.Hur vi visste, utan att tala. Hur lite vi egentligen förstod, av vad som är liv efter döden.
Och jag tror, att det för att man som gammal skapar vattenfasta minnen. Doften av bullarna, doften av garderoben jag gömde mig i som barn. För det är över nu, varken du eller jag leker ju kurragömma längre. Koppen du gav mig kaffe i, i smyg. Det var bara du som skar mackan åt mig så. Bara du som lärde hur man spelade poker men insatser av gelé lejon huvuden. Hur jag var sjuk, och du var sjuk med mig.
Men jag minns, och det lever i mig.
