FrökenGoulash

Det ger mig träningsvärk, egentligen.
Att försöka, och ibland utan resultat.
Och ändå kunna resa sig, helst med huvudet högt.

Huvudvärken av att inse,
ofta nya, livsavgörande saker.
Och att kunna ta till sig dom, och göra materia av insikt.

Att öppna nya böcker, inte skrivna än.
Modet att sätta pennan mot papperet.
Värken att veta, att det kan gå hur som helst.