FrökenGoulash

Det är en lustig känsla.

Hur slutet kan komma före början.

Hur naiv man kan vara. Trankilt naiv går man hela livet genom korridorer.

Utan att erkänna något.

Men känna desto mer.

*

Jag har varit dum, men ärlig under hela tiden.

Jag vet inte, om det är det som begärs av mig.

Jag älskar. Varje sekund av livet.

Men jag faller med löven som nu inte längre sitter gröna på sin gren.

Jag ligger på marken.  Där dem vid.

Om detta är just pågrund av det faktumet att det är höst, kan jag inte svara.

*

Jag misstolkar inget – och det gör ingen annan heller.

Men att finna sig i en utsatt position, där livets vidunder sakta växer upp

Är skrämmande, när du själv inte valt att sitta där.

*

Inget mot dig,

Men det var du som satte mig där.