kvällsro

Jag hoppas att du hoppas, lika mycket som jag.

Jag hoppas att du väntar.

Att det känns som år, fast det bara gått minuter.

Att varje steg du tar på jorden, på något sätt kommer leda oss till varandra.

Att vi kommer träffas, på alla sidor av livet.

Jag hoppas.

Obarmhärtigt.

De minnen vi har och de vi ofrivilligt skaffat, kommer alltid lysa på den väg jag borde välja.

Både med hjärta och hjärna.

Jag hoppas att vi kan skriva vår egen poesi någon gång. Du och jag.

Att jag aldrig ska behöva välja, men att det självklara valet, alltid ska vara du.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0