i nakenhetens tecken
och vissa glider bara förbi.
och vissa blir tydliga, i nakenhetens tecken.
vissa känner man inte,
för vissa upptäcker man inte,
och vissa, handlar bara om dig
trolleri
det där gången.
då jag förlorade min verklighet i en annan människas dröm.
främligen trollade, så jag inte visste något.
främlingen, tog mitt liv,
och gjorde mig
till sin egen.
barmhärtighet
men för så länge sen.
konstpauserna blev för långa.
och aldrig riktigt slutförda,
på ett sätt som inte gjorde mig värdig.
jag förlorades i böckernas värld.
där jag följde andras historia
antagligen för att glömma min egen.
det finns så många liv, så få livsöden -
som ses av mänskligheten
och, behjälps av barmhärtigheten
forna
som tvingar mig till minnen
jag springer så fort jag kan,
men ändå går dom bakom min rygg.
sakta att förtära.
minnen som förmodligen sakta försvinna
för att sakta påminnas
ögonblick
utan att jag vetat att det var min chans att bli.
allt det jag väntat på, som egentligen varit nu.
vart var jag de stora stunder jag borde varit nära?
när kom min chans - att förändra en evighet.
och när missade jag
det som kallades under.
när kom avgöranden
när försvann de toner,
som vi inte längre kan förmå oss att höra.
surface
help me find my feets again?
can you learn me, how to stand on broken legs?
foto: Anna Af Törnkvist
författare
hjälpa mig berätta vad jag känner,
jag har lite svårt med att förklara
vad du betyder för mig.....
framtiden är det du har chans att förändra,
du kommer aldrig glömma ditt förlutna om du hela tiden
tittar bakom dig.
some say
and some do
some hate
and some hate to love
some finds
and some loose
some give up
and some never stop fighting
and some,
never stop loving
there is
det finns känslor för tunga att bära.
sår för djupa för att läka.
there is so much to not like, and so hard to find what to like.
du finns överallt i mig, och i mina tankar.
det finns berg allt för höga för att besegra,
för stora problem för att lösa,
och det finns allt för betydelsefulla människor
- som kan hjälpa dig med allt det
minns du alla de under?
minns du?
stjärnorna i taket, vars ljus sakta dog ut?
livet tycktes följa med dem, men jag följde inte efter
jag låg kvar, som ett spöke utan hem
du gav stjärnorna nytt ljus,
och du lärde mig hur overkliga känslor känns.
inte bara vackra ord på rad, utan de obeskrivliga faktum som ingen annan kunnat förklara.
som varför havet glittrar, och varför elden förtrollar mitt sinne.
lyckans under som jag strängt förbjudet mig själv att lära känna.
alla de under
som fanns i dig
diamant
Diamanter vilar djupt under oss.
Ungefär som drömmar vilar djupt i våra tankar.
Varje rörelse vi gör för oss närmare,
Varje andetag tar oss mil mot en närmare verklighet.
Hjälp mig sluta andas,
Så jag kan stanna hos dig
Förevigt.
drömma
Låt mig få drömma, om en värld, mycket grönare än den är nu.
Låt mig få uppleva i mina tankar, att varje barn har en tid som barn.
Låt mig få känna, den varma luften kring en pånytt född unges ben.
Låt mig få veta, hur en verklig dröm ser ut.
värld
Först såg jag dig inte
Sen plötsligt såg jag dig så tydligt.
Dina ögon var så avgrundsdjupa,
Så fulla av hat.
Var hatet till världen? Eller mig som individ?
Jag har aldrig brytt mig om,
De problem som jag skapat.
Konsekvenser, är vad vi skapade åt dig, och alla människor omkring dig
Konsekvenser av de problem som vi skapade genom att leva,
Leva blinda - och inte se de människor som dog lite, för varje gång jag tänder en lampa.
segel
tyget imellan dom kunde ändå inte räddas
livet kunde inte rädda den trasiga själ,
som livet gav mig
syster
när hon svarar, låter hon mig få känna riktig lycka.
hon ger mig en fristad av guld, och en tjock mur av ogenomträglig sten.
underbarnet som skapade livet,
för en trasig själ i botten av en bottenlös vik.
det är så oerhört mycket, hon betyder för mig,
ordspråk a la karin
släpp allt du håller uppe.
låt det rinna längs dina kinder.
låt luften släppas fri
så du återigen,
kan börja på nytt.
när insidan inte speglar utsidan - som den borde
den var inte kall, utan bara en symbol för falskhet.
medan jag satt på bänken, rullade mitt liv förbi.
motorn var trasig, och den hade ingen ratt, inget som kunde påverkade dess väg.
utsidan var vacker, inte till ett öga förnärmat.
den perfekta lacken fick alla titta upp.
jag ställde mig upp från bänken,
gick fram
och skrapade lacken.
himmelskt
och livet föddes där ur.
tre små penseldrag skapade kontrasten mellan himmel och jord.
det som vi kallar döden.
penseldragen skapade vänner och svek.
penseln drog streck som skapade en vän,
som alltid kommer stå vid din sida.
sommar
vägarna som gav oss svar, är igenväxta och tycks vara påväg att slömmas bort.
vissna själar sökes sakta till nya liv. för att låta världen gå runt.
för sommarens förfluta själar, dansar sakta vidare, mot nya perspektiv.
ordspråk a la karin
som dom kalla känslorna skapades
allt vi kan göra nu, är att vänta på solen
